Idag har jag haft bonusarna för mig själv och kört hela servicen. Först lämna L på prova på Cheerleading under tiden klättring med A + en kompis sen hem och fixa Linas favvo pannkakor och nu har de hur snälla som helst gått och lagt sig vid nio. Min bror skickade mig en länk till en person som läst en bok om andra ekvationer när det gäller känslor intressant. Själv har jag funderat lite på motivation och vad som händer om man inte får någon glädje när man anstränger sig.
Om formeln för lycka är 
vad är då motsatsen. Är det då det blir en burnout?
Vad händer när man inte får tillbaka lika mycket glädje trots ansträngningen antingen på sitt jobb eller i sin relation.
I boken ”Myten om moroten av författarna” Stefan Boethius och Martin Edin menar de att människor måste finna sin inre motivation till att göra ett bra jobb. Det finns både yttre och inre motivationsfaktorer. Yttre faktorer är t.ex morot – högre lön eller piska – bestraffning. Genom att använda morot eller piska uppnås resultat i ett kortsiktigt perspektiv men om det inte finns någon morot så försvinner motivationen för att fortsätta framåt och utveckla.
De inre drivkrafterna är däremot grunden för ett mer hållbart och ärligt engagemang. De som känner lycka i det dom gör, de som har roligt på sin arbetsplats och vill göra bra ifrån sig har ett bättre utgångsläge än de som lockas av lön eller hotas av straff.
Jag kan tänka mig att många inom vårdyrken och de som drivs av att hjälpa människor har denna inre drivkraft. Jag tror också att dessa människor ligger i en större riskzon att bränna ut sig. Inom räddningstjänsten så tror jag att de flesta börjar med en mycket hög inre motivation av att hjälpa andra människor, kanske lite av en hjälte känsla (jag tror inte direkt att det är för lönen som man börjar jobba som brandman). Sen så har de funnits möjlighet att ha ett extra knäck där lite pengar kan komma in vid sidan om och det har väl varit en lyxig möjlighet (jag tror inte sjukvårdspersonal orkar gå till ett annat jobb efter att de har jobbat natt).
Rollen och förutsättningen att arbeta som brandman håller på och förändras på gott och ont. Och det är väl bra om saker förändras och utveckling sker. Det som inte är bra är om glädjen försvinner i och med förändringar eller för att det blir för mycket stress och press, då försvinner själva anledningen att anstränga sig och det blir en burnout.
Hur ska förändringen gå till så att hjälte/hjältinne statusen finns kvar. Bara för att det tillkommer andra arbetsuppgifter så försvinner inte andra. För när det väl skiter sig ordentligt då behövs det hjältar/hjältinnor som kan sin sak och gör ett bra jobb.