Jag ska alltid göra mitt bästa, jag kommer alltid anstränga mig!

Ordet ansträngning har återkommit till mig de senaste veckorna. Den har fått mig att tänka på hur stor betydelse det har i allt vi gör, att vi anstränger oss. För att vi ska göra vårt bästa så betyder det att vi behöver anstränga oss.

Formeln för lycka

Formeln för lycka

Det började med Bodil Jönssons formel för lycka som jag skrev om i ett tidigare inlägg

Sen så tittade jag på programmet ”Dom kallar oss skådisar” med Gustaf Hammarsten  cirka 20 minuter in i avsnittet pratat han just om ordet ansträngning. Han sa ungefär så här:
Allt kan alltid bli bättre, om jag gör någonting och så vet jag att jag kunde ha ansträngt mig lite och jag vet att det kunde ha blivit ganska bra om jag ansträngt mig lite, om jag då inte har gjort det så får jag lite ont i magen, skulle jag bara ha mage att låta det va? Jag vill engagera mig i ett jobb, jag vill liksom anstränga mig, jag vill göra så gott jag kan.

Därefter så blev jag rekommenderad en bok som heter ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” som är beskriven i en bokrecension på DN. Författaren är en japansk löpare som heter Haruki Murakami, han beskrivet sitt författarskap samt löpning som så att ”Ska man fortsätta göra bra ifrån sig efter en viss ålder – som författare, människa och i livet – måste man anstränga sig. Bra saker kommer aldrig gratis. Men ansträngningen är en del av själva målet.” Recensenten skrivet att ”Och jag, jag känner verkligen igen mig i beskrivningen av den tillfredsställelse som i stället kommer av att ha ansträngt sig, efter att ha fullgjort sin kvot. Antingen får man skylla på Luther eller så talar Murakami om något som helt fallit i glömska i väst: Glädjen i att arbeta. Lyckan i att nå sina mål.”

I Bodil Jönsson fall så behöver jag anstränga mig för att känna lycka och de lyckligaste stunderna jag har varit med om är när en längre tids ansträngning har gjort att jag uppnått en av mina drömmar som t.ex. när jag kom in på Brandingenjörsutbildning eller när jag skaffade Dimma min hund. Dessa är några av de bästa stunderna i mitt liv och jag kan tala om att de inte har varit gratis.

Gustaf Hammarsten pratar om glädjen att få tillfredsställelse i sitt jobb, att göra sitt bästa och veta att jag gör det bra. En person i min yrkeskategori har myntat uttrycket ”till skillnad mot många i branschen jobbar jag på min arbetstid” jag tyckte att det var modigt sagt eftersom jag tänkte på att många skulle nog irritera sig på den kommentaren. Jag tror dock att den här personen anstränger sig mer än många av oss och det syns också på det den här personen har åstadkommit och att hon numera är en välkänd person inom räddningstjänst Sverige. Som ni alla vet så är det inte det bäst välavlönade jobbet att jobba inom en kommunal sektor och hennes ansträngning betyder för mig att hon är drivs av glädjen och hoppet om utveckling inom räddningstjänsten det är hennes motivering, inte att tjäna pengar. Tänk om alla skulle anstränga sig lika mycket för att utveckla räddningstjänsten, hur långt hade vi då inte nått vid det här laget?

Haruki Murakami pratat om den fysiska ansträngningen. Jag känner också igen det i den njutning som infinner sig efter en heldag på en fjällled och du är dygnsur rakt igenom (trots Goretex) och du får duscha, basta och äta ett varmt mål mat i värmen i en fjällstuga. Det handlar om den sköna känslan som infinner sig när jag gjort något riktigt fysiskt ansträngande så som när jag var uppe på toppen av Kebnekaise eller när jag klarade rullbandstestet på 250W (som för övrigt är något av det värsta jag gjort), eller när jag åkte öppet spår med en god vän då jag i stort sätt bara hade åkt längdskidor den vintern. Fantastiskt underbar känsla och jag kände hur jag åkte bättre för varje stavtag.

Utan ansträngning kommer vi aldrig känna tillfredställelse. Tänk på det nästa gång ni gör någonting som är jobbigt men som kommer ge belöning till slut.

Publicerat i Förhållande och bonusbarn, Friluftsliv, träning och motion, LYCKA | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Jag ska aldrig mer säga aldrig

Jag Nina Eriksson har sagt att jag aldrig ska springa ett marathon har nu anmält mig till Stockholms jubileumsmarathon. Anledning är att jag inte tycker om att springa på asfalt eftersom jag är rädd för att få ont i knäna (löparknä?) Distansen bekymrar mig inte då jag i dagsläget tycket att 10K är kort och jag har sprungit Lidingöloppet förut. Nu gäller det att lägga upp ett program så att knäna håller. Jag har väntat i två månader nu för att få reda på om det skulle bli några fler platser då anmälningen har varit stängd men idag 13.45 släppte de 300 extra platser och jag har fått en av dom. För om jag ska springa något marathon så är det väl denna 100år jubileums varianten om någon. Jag får ju ingen ny chans.
Det blir för övrigt ett till aldrig som jag bryter. Tidigare har jag sagt att jag aldrig ska flytta till Stockholm (flyttade hellre till Kiruna) och jag skulle aldrig bli tillsammans med en brandman. Nu bor jag i Stockholm är förlovad med en brandman och trivs faktiskt bra med det. Tur att jag inte är princip fast. Aldrig verkar ha samma funktion som “inte” för mig. Tala om att bli mentalt lurad. Jag kanske borde säga fler aldrig om sånt jag skulle önska blev av t.ex jag kommer aldrig springa milen på 45 min, jag kommer aldrig bo i villa vid vattnet.
Hehe, det som jag känner till att jag sagt tidigare är att jag aldrig ska bli räddningschef. Tänk om jag kommer få äta upp det också…
P har en ny jobbtelefon med en app om brandjobb i USA. Där fanns det ett brandchefsjobb i Santa Monica, LA. Saknande nästan bara C-körkort i kvalifikationerna. Det hade varit något det.
Nu sitter jag i alla fall på bussen till Väsby för att jobba natt. Kom ihåg att släck ljusen jag vill inte komma på besök.

Publicerat i Friluftsliv, träning och motion, LYCKA | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

En dag i gröna kläder med akutbilen

I min roll som insatsledare nere på 828 i Lindvreten kan jag bli dragen på hjärtstopp. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av att själv försöka hjälpa en svårt skadad person så försöker jag få lite erfarenhet idag genom att åka med akutbilen i Sollentuna.
Jag tror i själva verket att med den kunskap och erfarenhet jag har idag att jag skulle klara av att hantera situationen på plats professionellt men jag vet inte hur jag kommer att må efteråt och då är det skönt att jag får den som prao. Den mentala inställningen är att jag kan få vara med om något otäckt idag men morgonen började med miraklet nummer 1. Välkommen Svante 07.46 <3 fantastiskt!

20111214-094737.jpg

Publicerat i LYCKA | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Fullsatt i Katarina kyrka

Är med P på Luciakonsert i Katarina kyrka. 20 min kö i det härliga Lucia regnvädret. Nu lite julstämning.

20111213-194330.jpg

Publicerat i LYCKA | Etiketter , | Lämna en kommentar

Exempel på bemötande inom räddningstjänst.

Jag beskrev i ett tidigare inlägg hur bemötande kan skilja sig åt från person till person. Ett exempel är ett samtal jag överhörde för ett litet tag sedan när jag var enda tjejen i rummet med personer från en annan räddningstjänst.
En brandman säger till en styrkeledare.
– Vad har du gjort på halsen, har du ett sugmärke, är det frugan? Hehehe
– Nej det finns väl bara en tjej i rummet… hehehe (syftade då på mig som stod tre meter bort)

Självklart så gjorde jag inget åt detta men lika självklart så gjorde det mig ledsen. Är detta acceptabelt?
För vad skulle det resulterat, kanske att jag bara hade provocerat till ytterliggade saker eller fått en bedömning av att vara bitig eller sur av dessa personer som jag aldrig har träffat tidigare. Så jag valde att lossas som att jag inte hörde med en liten tagg i hjärtat.

Publicerat i Jobb | Etiketter , | Lämna en kommentar

Kantareller, så här års?!!

I och med att jag har jouren idag så tar P lunchpromenaden med Dimma och kolla vad han hittade. Lite kantareller, fem meter från parkeringen typ. Vi måste kanske ut på jakt efter fler till nästa helg för denna helg har varit hektisk.

20111212-131855.jpg

Lördag dygn hade jag jouren, inte ett larm utan jag han städa undan en hel del saker vilket var jätte skönt.

Nästan mer hektiskt blev det igår söndag där jag på morgonen när jag kom hem nästa direkt åkte iväg till Hundmässan i Älvsjö. Det första jag fick up ögonen för var denna bil.

20111212-131912.jpg

En djurambulans. Den hade jag behövt när Dimma för snart fem år sedan blev påkörd, riktigt hemskt, det värsta jag har varit med om… bilder från sjukhuset
I alla fall så ska snart denna djurambulans komma till Stockholms län snart och för ynka 295:- kan du bidra till denna ideela verksamhet. Deras viktigaste uppgift är att rädda liv och minska djurens lidande vid en olycka vilket ligger mig varmt om hjärtat, huh vilka historier som jag har hört… :’-( och tack och lov sluppit vara med om.

Självklart gick vi förbi ringen där alla portugisiska vattenhundar ställdes ut.

20111212-131930.jpg

Men självklart är vår Dimma den absolut finaste portugisiska vattenhunden!!!! Hon har faktiskt en egen hemsida som inte är så uppdaterad nu längre sen vi slutade tävla.

20111212-132010.jpg

Dagen var inte slut efter det utan direkt hem, lunch, promenad för att sen sticka ner och bada med bonustjejen, jag mutade henne att simma 200 meter i ett sträck med en chokladbiskvi, super duktig.

Sen så tillbringade jag med lite stöd av resten av familjen de sista fyra timmarna av kvällen åt att fixa med svärföräldrar julklapp och den blir sååå bra… Hoppas de blir glada!

Publicerat i Förhållande och bonusbarn | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Annan smart julklapp i dessa juleljus brandvarnare tider

Jag gillar saker som går att använda till flera olika syften, ett bra exempel är detta skohorn eller brandvarnartestare och som nätbutiken www.smartasaker.se kallar för testhornet. Skohornet brukar finnas i hallen där även brandvarnare brukar finnas, helt enkelt en snygg kombo.

Den här julklappen kommer underlätta för alla att prova brandvarnaren så att man slipper klättra upp på en stol och riskera att trilla ner och inte var den sååå dyr heller, 79:-. Annars så har jag den bästa julklappen jag skulle kunna tänka mig att ge bort till mina svärföräldrar på gång, jag kan inte skriva vad utifall att de skulle hitta hit men jag tror att den kommer att bli så bra. Visar bild efter jul 🙂

Annars så letar jag själv efter dessa ljusmanschetter som släcker ljuset när det har brunnit ner tillräckligt lång, jag har inte hittat några av dessa, har ni några tips?

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Årets julklapp?

Varför inte köpa en brandsläckare i julklapp till den ringa summan om 1295:- som hittat! Du kan även delta i deras tävling och försöka vinna den.

Brandsläckare från Åhlens

Brandsläckare från Åhlens

Om du tycker att det blir för dyrt så kan du hitta en liten 2 kg pulversläckare på Clas Ohlsson för 249:-

Komplettera detta med en utbildning i Brandskydd och HLR så är julen räddad.

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Jämställdhet inom räddningstjänsten – vad det egentligen handlar om.

 Jämställdhet för mig är att kvinnor och män, flickor och pojkar har lika förutsättningar, t.ex. lika förutsättningar att bli brandman och lika förutsättningar att trivas på sin arbetsplats.
Inom räddningstjänsten innebär lika förutsättningar för mig att kvinnor och män ska anställas på lika villkor. Något annat är varken rätt för kvinnorna eller för männen. För mig finns det dock flera olika förbättringsområden beträffande kvinnornas plats inom räddningstjänsten. Saker som så klart inte är en så stor grej för en del men som kan ta stora proportioner för andra.
Jag har själv fått höra flera gånger att för att en tjej ska bli accepterad inom räddningstjänsten så behöver hon vara dubbelt så duktig som männen. Detta stämmer nog för att som tjej så kan jag räkna med att jag hela tiden blir bedömd (vilket så klart alla blir) men som tjej glöms det inte bort och garanterat ”alla” kommer att få reda på det. Så jag kanske inte behöver vara dubbelt så duktig som tjej jag kanske helt enkelt inte får göra fel.

Som tjej kan det även vara svårt att veta vad det beror på om bemötandet inte är särskilt trevligt. I mitt fall undrar jag om det är för att jag är tjej, för att jag är kort, för att jag är brandingenjör, för att jag är ung, för att jag inte har lika lång erfarenhet osv. Jag vet flera kvinnliga befäl som tilldelat ett annat befäl en uppgift som den personen inte har utfört, är det för att det är en kvinna som ger denna order? På min räddningstjänst har jag enbart fått ett trevligt bemötande av andra befäl och jag har alltid känt mig välkommen och accepterad. Sen så finns det självklart alltid personer som jag funderar lite över bemötandet.
Ett exempel på bemötande kan vara ett sexskämt. För mig är det stor skillnad på att höra ett sexskämt som en person i en del av en grupp eller för att någon säger ett sexskämt för att se hur jag reagerar.

Som brandmanna tjej kan det även bli ganska ensamt i längden. Ett exempel som jag har hört är hur en tjej efter en insats sitter själv i bastun och ljuset i omklädningsrummet släcks automatiskt så att hon känner hur ensam hon är. För mig så skulle det inte vara några konstigheter att dela bastu om det sker med respekt från alla parter. Men jag skulle i alla fall inte gå och knacka på herrarnas bastu för att få vara med i samtalen efter en insats om jag inte blev inbjuden.

Eller att det kanske överhuvudtaget inte finns ett kvinnligt omklädningsrum (på en brandstation som är yngre än 10 år) men utifall att det skulle anställas en kvinna så kan hon använda luckan (enda luckan med toa o dusch) längst bort i korridoren som omklädningsrum så att hon från sitt omklädningsrum får 20 sekunder längre anspäningstid. Nej det kanske inte är helt optimalt.

Och JA jag tror att de tjejer som är passionerat intresserade av att jobba inom räddningstjänsten stannar trots nackdelarna. Jag beundrar dessa kvinnor mycket!

De har haft ett mål trots att samhällets norm är att brandmän är svenska vita män vilket årets julkampanj är ett bevis på.

Jag släckte ljusen

Jag tänkte själv inte på det när jag såg den första gången men fick en kommentar när jag delade länken vidare. I sig för julkampanjens syfte, som jag tycker är bra så spelar det ingen roll. Det är snarare när jag som tjej träffar små pojkar och flickor och ibland vuxna och får den förvånande frågan: Va är du brandman? (Nu är jag ju inte brandman men en del tror det).

Det är då i mina ögon kvinnor inte längre har lika förutsättningar att bli brandmän som män har eftersom de sedan de var små av samhället har lärt sig att det bara är för män. Självklart så har vi alla individuella förutsättningar psykiskt och fysiskt i övrigt. Jag tror dock att fler tjejer hade valt att bli bandmän om de hade trott att de hade förutsättningar att bli det.

Jag tror inte att det är möjligt att nå MSBs mål om att 40% av de som nyanställs inom räddningstjänten år 2014 ska vara kvinnor utan att landets räddningstjänster ska behöva göra specialinsatser för att rekrytera kvinnor vilket kan slå helt fel.

Jag tror på att göra brandmannayrket till ett attraktivt yrke för både kvinnor och män så att intresset bland kvinnor ökar och att det bibehålls hos männen. Jag tror på att profilera en bild av räddningstjänsten som vi önskar att den såg ut. Det hade räckt med en kvinna i årets julkampanj och eftersom jag ändå håller på och skriver detta självklart en person med utomnordisk bakgrund med också. Jag tror på en långsiktig ökning, en positiv attityd och att alla inom räddningstjänsten såg fram emot flera kvinnor.

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

När saker som man önskar ska bli rätt blir fel

20111204-222159.jpg

Den här helgen har P och jag haft en egen helg fast vi egentligen skulle ha haft bonusarna. Men på grund av att deras mamma ville byta så blev det nu som så. Nu fyller L  nio år i morgon måndag och för att vi skulle få en chans att fira henne så tänkte vi att hon kunde komma och sova hos oss och så kan vi fira henne på måndag morgon. Hon är alltid med sin mamma på måndag kväll och det hade inte förändrats vid bytet…

I alla fall så planerade P och jag vår dag med att köpa det sista paket som var ett par fårskinnsvantar som vi såg på Skansen förra helgen och lade undan då eftersom vi inte hade några kontanter.

Vi stressade därefter hem eftersom jag skulle  jobba på Klättercentret i Solna med en teknik kurs kl 14. När vi är på väg från Klättercentret ringer L och undrar vart vi är. Jag frågar hurså varför undrar du? Hon undrar när vi är hemma och ger inget svar. Jag fattar misstankar och ber P ringa upp och fråga och då visar det sig att hon är hemma hos oss utan nyckel och har väntat i kanske 60 minuter. Inte bra…

Vi kommer hem och vi får en kram men sen blir hon sur för minsta lilla och när hennes mamma kommer för att hämta busskort och för att lämna A får vi reda på att hon är ledsen för att hennes kompisar inte lät henne följa med och leka. Hon blir så klart ännu ledsnare när vi pratar om det och vill hem till mamma och sova där. Hennes mamma tröstar och försöker göra saker bättre men när hon väl går är L fortfarande tvär och sitter och tittar på tv på datorn och vill inte bli störd resten av kvällen.

Inte lätt och vad göra. Vi slår in paketen medan hon ser på datorn och ingen trevlig förväntansfull stämning infinner sig vilket vi så klart hade hoppats på.

Nu är det sovdags och jag ska försöka gå upp så att jag hinner springa en runda innan det är dags att fira födelsedagsbarnet.

Publicerat i Förhållande och bonusbarn | Lämna en kommentar