Allt eller inget

Det här inlägget skulle kunna heta “Hur jag raggade upp två tjejer på T-centralen” eller “Vår bröllopsmusik” eller “När det man önskar blir sant” eller som det heter. Jag börjar med att skriva om det här med höga betyg.

Nej man blir inte lycklig av höga betyg, det vet jag mycket väl som spenderade hela min gymnasieperiod med att försöka få så höga betyg som möjligt för att komma in till Veterinär. Men jag kom in till Brandingenjör vilket jag är mycket tacksam för. Det var ganska ironiskt för min bror som gick årskursen över mig på samma gymnasie skrev 2.0 på högskoleprovet höstterminen i tvåan så han kunde glida igenom gymnasiet och ändå komma in på den utbildningen han ville medans jag kämpade. Jag tror att jag hade haft lite roligare om jag ägnat mindre tid till skolarbete och mer tid till annat. Det är ändå ingen som skulle titta på mina gymnasiebetyg nu och inte heller mina betyg från högskolan. De betygen kanske är viktiga första gången man söker jobb men då tror jag ändå att det är viktigare med det man har gjort i övrigt. Dvs om man har arbetat med något under studietiden, engagerat sig ideellt, ens nätverk eller om man gjort något annat.

Med detta i min ryggsäck så hörde jag två tjejer på T-centralen prata om ifall man blir lycklig av höga betyg. Jag frågade lite försiktigt om jag fick lägga mig i deras samtal och sa som det var “Nej man blir inte lycklig av höga betyg, men man ska se till att få så höga betyg så att man kommer in på den utbildning som man vill. Efter utbildningen så spelar de ändå inte så stor roll (om man kanske inte ska bli jurist)” Så jag började prata med dom och det visade sig att den ena ville bli operasångerska och att de gick på Adolf Fredriks i nian. Detta var ju för bra för att vara sant tänkte jag, för jag hade en längre tid gått och grubblat över vilka som skulle sjunga på mitt och P:s bröllop och jag ville så gärna att det skulle vara någon från Adolf Fredriks musikklasser. Jag visste bara inte hur jag skulle få tag i någon och här fick jag ett tillfälle som inte fick gå  mig ur händerna så jag frågade om de ville sjunga på mitt bröllop och gav dem mitt visitkort så att de kunde höra av sig. Sen så höll jag tummarna tills en av dem ringde, YES!

De undrade om jag ville att de skulle provsjunga för mig innan jag sa ja men jag tänkte att jag hellre ville höra det första gången i kyrkan och så blev det. Jag kunde hålla mig från att fälla tårar i kyrkan tills de avslutade vigseln i Seglora kyrka, Skansen med “You raise me up”. Ja ljudkvaliten kanske inte är den bästa men jag får i alla fall gåshud när jag lyssnar på det igen. TACK så mycket för er sång och är det någon som vill komma i kontakt med dessa tjejer så är det bara at höra av sig till mig så kan jag förmedla.