Som bebis finns det i de flesta fall en förälder som vakar över varje andetag, bajsar bebisen så byts blöjan direkt, kräks bebisen eller har gaser i magen så blir den klappad på ryggen och runt buren, skriker bebisen undrar man vad det är för fel och föräldern gör allt den kan så att bebisen ska bli lugn och tillfreds. När bebisen börjar gå stödjer man den så att den inte ska trilla, föräldern övervakar varje steg bebisen tar så att den inte ska göra sig illa.
Men vem bryr sig när stålmormor eller krutgumman helt plötsligt behöver hjälp? En person som när den var liten plockade liljekonvaljer för att sälja till de rika människorna som kom på båten från Örebro över Mälaren. Som för sina och syskonens ören köpte snus till sin far som varit utan på grund av dåligt med pengar och som kommer tillbaka från ett iskallt vinterfiske utan fångst. Som vann distriktstävlingen i Örebro i löpning och blev skickad till den nationella finalen i Stockholm men som inte fick vara med för att det inte fanns pengar till att köpa skor. Som arbetat hela sitt liv och efter pension fortsatt arbete ideellt för Röda korset. Som har vävt och sytt saker som sen skänkts till välgörenhetsaktion för försäljning eller samlat ihop saker och skänkt till människor som har det sämre ställt. Vem sjutton bryr sig om den?
Vem ser till att personen inte behöver sitta i nedkissad och nedbajsad blöja? Vem ser till att personen inte trillar när den reser sig upp från sängen? Vem ser till att personen får i sig tillräckligt med mat? Vem kollar att personen mår bra? Vem pratar med personen? Vem ser till att personen inte dricker i sitt glas som den har råkat hosta upp mat i?
Som anhörig till en gammal människa finns inte mycket till val än att se på hur samhället ska hjälpa den äldre. En person som själv har några år kvar till pension kan inte ta ut förtidspension utan att förlora tusenlappar i månaden resten av livet i pension för det kan vara svårt att få tjänstledigt för att ta hand om sin mor.
Är det, det här som väntar oss alla eftersom det är denna väg som vi alla kommer att vandra om vi inte har turen att som gammal dö knall och fall vill säga.
ENSAM, NEDKISSAD BLÖJA, INGEN SOM LYSSNAR i bästa fall besök och hjälp från sin släkt under de två timmar om dagen som besök får tas emot.