Här är min artikel i tidningen Priotvåan om jordbävningsövningen i Slovenien.
När jag började i Attunda så fick jag samtidigt möjlighet att vara med på MSBs kapacitetsutvecklingsprojekt i Pakistan. Detta ledde senare till att jag kom med i svenska USAR-teamet där min roll är att göra bedömningar på byggnader, d v s bedöma vilken raserad byggnad som teamet ska prioritera att börja arbeta med.
Trainer
Det ena leder till det andra och för några veckor sedan (17-23 oktober) var jag i Slovenien där de genomförde en stor jordbävningsövning. Deltagande länder var Albanien, Kroatien, Kosovo, Makedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet. Att alla dessa länder deltog var politiskt fantastiskt.
Min roll i denna övning var att vara ”trainer” för det kroatiska teamet och stötta ledningsfunktionen med tips och råd. Vi anlände på måndagen där vi fick installera oss i en barack med de andra tränarna (tre till från Sverige, två från Kroatien, en från Tyskland), Dag två Tisdag begav vi oss ut på rundtur för att spana in de olika övningsplatserna vi skulle vara på. Totalt sju olika platser som bestod dels av deras övningsanläggning Ig, en gammal kvarn och såg, en gammal fabrik, två gamla militärbyggnader, järnvägsvagnar m.m.
Onsdag, dag 3 åkte vi för att möta teamen vid gränsen. Kroatien gränsar till Slovenien så det blev en dryg timmes resa på en väg som var fantastisk vacker. Vid gränsen möttes vi av teamet som tullade igenom alla människor, hundar, fordon och redskap, jag och mitt sällskap från spelledningen gav dem de första delarna av övningen. Tillbaka på campen installerades teamet i tält på en parkeringsplats tillsammans med de andra länderna.
Snö och Kallt
Torsdag, dag 4 fick teamen sina första övningsuppdrag. Kroatien tillsammans med Albanien och Turkiet fick bege sig till den gamla sågverkstan och kvarnen. Första dagen gick ut på att se kunskapsnivå och andra förutsättningar för de olika teamen. Meningen var också att tvinga teamen att samarbeta med varandra och dela upp uppgifterna mellan sig. Under arbetets gång började det att först regna, sen snöa och sen snöa med blixtar och åska, det blev blött och kallt för samtliga. Turkarna trängde ihop sig i sin buss där deras trainer fick prova passiv rökning och albanerna som nog hade sämst kläder jobbade på så gott de kunde. Med kroaterna verkade det inte vara några konstigheter och de jobbade hårt. Mest synd var det nog om markörerna som fick ligga stilla i kylan och vänta.
Mitt uppdrag, att coacha den kroatiska temaleadern var inte det lättaste, när jag inte förstod vad han sa. Jag fick följa efter honom hela tiden och när han inte pratade med någon annan så fick jag fråga vad han gett för order och vilka beslut han fattat. Troligtvis nyttigt för oss båda då det gav honom en chans att reflektera på vad han sagt och gjort och sen försöka översätta det till engelska och för mig att se om det jag trodde, överensstämde med vad han sagt.
Fredag, dag 5 skulle alla teamen vara på samma plats och samarbeta på en och samma byggnad. Det blev stökigt och nästintill politisk kris under arbetetsgånge inte lätt för övningsledningen att styra upp det hela så att alla blev nöjda, när alla vill vara på samma plats och arbete. Den kroatiska teamleadern hade under första övningsdagen inte använt sin ledningskedja med ställföreträdare och gruppbefäl utan som jag upplevde gett direkt order till grupperna. Vid ett tillfälle då vi skulle evakuera från samtliga byggnader så var han sist ut. Inte bra om det hade varit en verklig situation med en teamleader som omkommer. Så denna dag efter lite påtryckningar förbjöd jag honom att gå in i byggnaderna. Det kändes lite hårt men jag tror att resultatet blev bra då han fick en mycket bättre ledningsstruktur.
Håltagning
Lördag, dag 6 fick vi åka till ett gammalt stall tillsammans med Montenegro. För det kroatiska teamet fungerade arbetet mycket bra, teamleadern fortsatte med sin ledningsstruktur som fungerade bra och arbetet flöt på så bra att övningsledningen fick stoppa upp arbetet ett tag så att de väntande VIP-observatörerna skulle hinna få se lite av arbetet. Montenegro hade med sig två helt nya terränglastbilar med utrustning som inte såg ut som det använts. Tyvärr så kändes det i vissa lägen som att de inte visste hur de skulle göra heller, men då är det lätt att förbättra sig. Dagen avslutades med gemensam middag med specialiteter från Montenegro, en mycket trevlig tillställning. Jag är mycket nöjd med resan då jag lärt mig mycket samt fått ett utökat nätverk. Vill verkligen återvända till detta vackra land och är det någon av er som vill besöka räddningstjänsten där så har jag några kontaktvägar. Fler bilder finns bland annat på denna sida från övningen.