Hur sugen är man att sticka ut och springa kl halv fem en söndag eftermiddag, jag var inte jätte sugen men nu har jag inget halsont att skylla på så nu är det dax att dra igång med marathon träning.
Det är konstigt hur fräsch kroppen ändå kändes efter att ha sovit på hårt underlag och knappt fått en blund i ögonen. När jag sprungit mycket än period så känns det som att det inte finns lika mycket energi i kroppen men nu kändes den pigg. Däremot den lilla Dimman hon var inte sugen på att sticka ut och springa. Hon hade nog inte heller sovit så bra, vi tvingade på henne sin sovfleece och sen så fick hon ligga vid våra fötter. Eftersom de tre gubbarna som kom sent oxå sov i vindskyddet och att de gick in när L och jag gick ut så kom de ut igen i två omgångar och förde en himla massa oväsen. Märktes att det inte var några vana friluftsare. Så Dimma i alla fall hon höll vakt och på morgonen när vi väl steg upp så var det super rejs. Så hon var nog lite trött när jag tvingade ut henne på löprunda.
Vi började med att springa nerför backen mot Eriksdal men svängde av mot Norra Hammarbyhamnen och fortsatte den vägen runt. Vägen var isig men det fungerade bra. Sprang med POSE- running stilen och det fungerade bra hela varvet runt. En person sprang om mig ungefär vid fotografiska sen så höll jag kontakt med honom hela tiden tills jag sprang om honom när jag passerade Riddarholmen. Längs med Södermälarstrand kändes fortfarande brandlukten efter restaurangbåten som brann i fredags.
Hela tiden tänkte jag Lätt, lätt, lätt som ett mantra, lätta steg och hela tiden hade jag ett motdrag av en trött liten Dimma. Det är så skönt att springa långt och jag tänker på mängdträning och att det är nog det som kommer att behövas inför marathonloppet, jag måste börja komma upp i långa distanser innan, det känns dock inte så upplyftande att ha hunden med sig när man får dra henne runt.
Lunsentorpet denna gång blev en höjdare på ett vis och lite tråkigare på ett annat vis. Det var inte bara jag som sov dåligt. P sov inte heller så bra när de andra boende i stugan höll låda till kl 2. På morgonen när han steg upp ser han att ljsen har stått och brunnit själva hela natten och fotogenlampan har brunnit ut så att veken till sist brunnit och sotat ner glaset, mmm inte så snyggt…
Det som var det stora positiva är A och L:s glädje av att bege sig dit och att den 3 km långa vandringen skuttas fram. L fick försöka göra upp eld själv med hjälp av mig som gjorde små stickor vilket hon klarade galant.
På vägen hem sa både A och L att de ville gå en längre väg till torpet nästa gång. Nästa gång vill vi nog gå vid ett tillfälle då det är mindre sannolikhet att det är andra där så att det blir mer njutning.