Igår var det dags för mig att springa det längsta jag har sprungit sen senast jag sprang Lidingöloppet 2001. Jag vann en startplats i Lidingö Ultra marathon 26K genom min anmälan till Tjejmarathon. Jag var ganska orolig för hur kroppen skulle hålla i och med min gamla stukade, halux valgus vänsterfot och att jag mycket lätt får ont i knäna (löparknä?) till råga på allt så har jag denna vecka haft känningar i halsen (varför kan jag inte få vara helt 100 någon gång)
Glad i hågen begav jag mig i alla fall till Lidingövallen igår där Annie mötte upp mig med de andra tjejerna från Team Tjejmarathon, kroppen kändes OK och lite skrovlig i halsen men inte ont. Bara att tuta och köra med andra ord! Det var drygt 700 startande varav den större delen skulle springa 50K, wow. Det blåste kallt på Lidingövallen så jag var inte jätte sugen på att ta mig jackan och tröjjan. Annie hade fixat team tröjjor till oss och jag fick av mig jackan till slut och kunde springa i tröjjan. Fick faktiskt flera hejarop och frågor om tröjan runt banan. Hoppas att det är några som vill stötta också!
I mål kom jag på tiden 2:47 där jag hade krafter kvar att öka de sista 5 kilometrarna. Det viktigaste var dock att inte ha ont någonstans och visst hade jag känningar lite här och där men inget som skulle sätta stopp och idag har jag mest ont i en tånagel. Ingenting med andra ord! Grymt!
Här är vårt Team Tjejmarathon som var med på 26K, även super supporten Dimma fick vara med.
Peter och Dimma mötte upp efteråt TACK! jag blev så glad av att ni kom. Sen snabbt hem, duscha, äta och sen till Skansen för att reka lite 🙂
Björnkramar, det såg ut att göra ont
Björnarna var mer aktiva en vanligt, två av dem stod och bråkade i kanske fem minuter med varandra. Tur att de har päls som kanske skyddar mot de värsta huggen.
Idag har jag följt med Peter till jobbet, han ska jobba dygn och jag tänkte att jag skulle få lite gjort men först tog Dimma och jag en helt underbar morgonpromenad på Järvafälter i stålande solsken, fågelkvitter och vårkänslor
