Jo jag sprang Lidingöloppet i lördags efter att inte ha tränat på 4 veckor då jag varit förkyld och just tänkt tanken att vila bort förkylningen så att jag kan gå på max under loppet. Tji fick jag då jag fortfarande inte var helt frisk men loppet som jag längtat efter att springa igen tänkte jag inte vara utan. Så inget ont i halsen på morgon det var kravet.
Fick sällskap till Lidingö med min svägerska och vi skiljdes åt vid Lidingövallen. Jag försökte hitta in till sportmässan för att köpa Enervit gel som jag tänkte ladda med var femte km. Gick sen bort till starten och kom sådär lagon 10 minuter innan. Jag höll på och garva ihjäl mig åt personen framför mig som rockade loss rejält till friskis och svettis uppvärmning. Härligt med personer som bjuder på sig själva!
Start och full fart, trångt, lerigt och så härligt, dunk dunk säger hjärtat. Kroppen känns ok och jag springer snabbare än sex minuters tempo. Mitt mål sen tidigare men som jag är tveksam till att klara pga träningsuppehållet. Det känns bra, jag kan springa snabbt i nerförsbackarna. Tar första gelen vid fem km och tar andra vid tio, dunk dunk.
Nej!!! börjar må illa, passerar femton km tar ingen gel, dricker vatten, du dunk, hjärtat känns lite ansträngt, passerar tjugo och Grönsta, önskar så innerligt att se min familj men ser dom inte i backen upp. Börjar känna att kroppen protesterar, går uppför backarna för jag vill inte pressa hjärtat, kilometertiden ökar. Går uppför abborrebacken som kändes helt ok vid Lidingö Ultra i våras, vart har kondisen tagit vägen?
Karins backe, sista backen och snart mål, skönt, pressar så gott jag kan och bara tre minuter efter mitt mål, neeejjj. Men joooo, jag klarade att springa så pass bra trots att jag varit sjuk och fortfarande inte helt frisk OCH det kändes bra i benen och knäna.
I mål och möttes av hela familjen ochsamtal från mina vänner som varit på plats, alla hade försökt se mig men inte funnit mig, så kan det vara.
På söndagen fick min bonustjej prova på att springa sitt första “riktiga” lopp och det gjorde hon med bravur. Jag lovade henne i ett svagt ögonblick att hon skulle få frukost på sängen om hon klarade 1700 meter på under 10 minuter och det gjorde hon lätt.
Måndag natts jobb betyder ledig tisdag natt, finns det något bättre än att åka till Tyresta och plocka svamt, men vart ska man börja? Ser ni så mycket?
Nu tar jag långhelg med P som har hittat på något utöver det vanliga och jag har äntligen fått reda på vart vi ska. SKÅNE <3 och Skäralid,
Hurra ! bra kämpat!
Tack Annie
Bra jobbat! Men är det inte så att Aborrbacken kommer efter bara ca 5km på ultran?? Det skulle ju förklara att du var lite tröttare den här gången… Har anmält mig till nästa år, måste ju förbättra min minst sagt sega tid från i år..! Ha det så roligt nästa helg med brudarna!
Hej
Jo den var i början då, skönt att ha den gjord 🙂
Synd att du inte kan följa med men det blir garanterat fler tillfällen…