Ställa klockan på ringning en ledig lördag, det gör jag gärna när jag får sticka ut och springa med så fantastiska, glada tjejer. Tre av dem mötte jag upp på centralen och två träffade vi framme i Huddinge. 30 km från Huddinge till Handen väntade. Regnet låg i luften och vi hittade ledmarkeringarna direkt utanför Huddinge station. Jag hade karta med mig och fick hålla kollen så vi inte missar några markeringar. Två av tjejerna lämnade oss längs vägen för att de inte hade möjlighet att springa så länge. Vi andra knatade på i lugnt tempo.
Sörmlandsleden är vacker så här års, fina färger överallt men också blöt, geggig, och halt. Ingen ide att ha finskor på sig eller att försöka hålla sig torr. Klafs klafs och en massa skratt. Det hala var lite besvärligare då jag tror att vi alla halkade lite grann någongång men ingen gjorde sig så illa så den inte kunde fortsätta.
Skogen var härligt grön och jag kan känna ett sånt lugn när jag är i skogen.
Här är vi snart framme i Paradiset och vi skulle kunna välja att springa till Hemfosa i stället.
En dränkt spång och de var riktigt hala.
Dimma njöt och var överlycklig,
