I’m there I want to be

Igår fick jag räddningsledardelegation för Södertörns brandförsvarsförbund och för Brandkåren Attunda. Ni kanske inte tycker att det är en så stor grej för de flesta andra räddningstjänster delegerar ut ett räddningsledaransvar till samtliga befäl som skulle kunna leda en enskild enhet vid en olycka men inte vi som ingår i Räddningsregion Stockholms län. Där har bara den som sitter inne som operativ chef en räddningsledardelegation. Och för er som undrar hur sjutton de som är ute kan jobba utan denna delegation så kan jag säga att det är inte är någon skillnad och att man jobbar i stort sätt som vanligt men det handlar om att förtydliga ansvar och kommunikationen. Det vill säga att den som är inne har det högsta ansvaret för det som händer på en olycksplats och att det krävs en dialog mellan den som sitter inne och de som är ute.’

För mig har det här varit mitt långsiktiga mål sen jag sökte in till brandingenjör 1998 och vägen har kantats av militärtjänstgöring som kompanibefäl på sjukvårdstropp, friluftsutbildning med teambuilding och att ta med sig personer ut i naturen samt så klart brandingenjörsutbildningen.

För att bli operativ chef hos oss krävs det först att du åker i ledningsnivå 2, yttre befäl kallar vi det (några kallar det insatsledare) dvs att du vid en olycksplats agerar som skadeplatschef och samordnar flera enheter med brandbilar.Denna ledningsnivå är det vanligtvis de som har gått “den långa vägen” som åker på dvs brandmästare. Jag har hört både ett och annat om att jag som ingenjör åker på denna nivå… “Hur sjutton kan en ingenjör utan någon erfarenhet kunna hantera denna uppgift?”. På den frågan säger jag såklart att självklart kan man inte som ingenjör utan 10 års erfarenhet som brandman kunna allting, men det handlar fortfarande om samarbete och kommunikation. Antagligen så tar en introduktion till yttre befäl kortare tid för en person som redan har åkt på ledningsnivå 1 men jag har uppfattningen att det är bra att blanda oss ingenjörer med brandmästare för att lära av varandra och när det fungerar bra så kan jag säga att det är så mycket win-win så att det sjunger om det. ( Jag tycker likväl att det är fel att bara stoppa in brandingenjörer som att bara stoppa in brandmästare)

Därefter så får du introduktion och åka på ledningsnivå 3, yttre chef (många räddningstjänster kallar det vakthavande brandingenjör för det är bara brandingenjörer) utifrån hur din övriga tjänst ser ut. Därefter fasas man långsamt in i att kunna hantera ledningsnivå 4, operativ chefens frågor. Dvs jag har under en längre tid haft ganska många telefoner att hålla reda på.

Nu när jag har fått min delegation så får jag en kombinerad tjänstgöring som yttre chef och operativ chef vilket känns jätte bra och jag tror att rollen som operativ chef kommer att passa mig bäst. Även om jag inte är helt varm i kläderna än med så mycket erfarenhet men jag är riktigt bra på att vara spindeln i nätet, tänka analytiskt och strategiskt.

Igår var jag även på ett seminarie om regional samverkan. Vi fick redogörelse från Norge om deras arbete och utredning efter Utöya och bomben på regeringskansliet samt en hjärtskärande redogörelse av “Stöttegruppens” arbete. Därefter en liten paneldebatt om hur det förhåller sig här i Stockholm och om hur vi skulle kunna hantera en liknande “hemska tanke” situation. Under denna pandeldebatt myntade en av norrmännen ett nytt uttryck “Karriärdräpande…” dvs att det är inte tillåtet att göra fel och att rädslan för att göra fel kan leda till att man inte trycker på den stora feta röda katastrof knappen som gör att så mycket mer resurser blir tillgängliga men att det kommer att kosta ekonomiskt väldigt mycket för att skulle man trycka på knappen och det skulle kosta “mycket” utan att det skulle ha behövts så skulle det inte vara särskilt bra för karriären

Här sitter dom i paneldebatten, Länsstyrelsen, Polisen, Landstinget, Stockholm stad, Stockholms trafiken, räddningstjänsten och MSB.
Beklämmande att det bara är en kvinna som ingår i en paneldebatt beträffande samverkan vid katastrofer. Kommer jag att få se fler kvinnliga ledare under min livstid inom detta område, ja det tror jag nog men inte så många… men det kommer att gå långsamt och jag tror jag vet varför men det är inget jag kommer att skriva om här.

“Terror ska mötas med öppenhet och demokrati!” Jag är fylld av beundran och empati Norge.